10 fingrar till gud

Har haft familjesamtal, var längesen jag var såhär förbannad. Jag skakar fortfarande. Måste ventilera mig lite bara.

Hur fan kan man gå så långt? Att mina vänner snor saker härifrån? Att Niclas och jag har ett förhållande som är kört? Hur kan du uttala dig om saker som du inte vet något om? Bara för att du hade en körd uppväxt så behöver inte jag ha det. 10 månader är fan bra mycket längre än vad som är vanligt för ett förhållande i vår ålder! Säger mamma att det är okej, så har du inget att säga till om. Vad gör det dig om han är här en helg? Förstör vi dina planer? - som att du någonsin haft planer som involverar oss?  Jag tänker inte diskutera saker som hur vi sover med dig eller vad vi gör, för det har inte du med att göra. För du är bara en inneboende, inget annat. På mellanstadiet fick jag höra "det du inte vill höra, hör du inte" jag hör inte dig, jag vill inte höra dig. Helst skulle jag slippa se dig med, men jag kommer hit för mamma och Johans skull. Jag älskar dom. Men du vill inte ha oss som familj, vi vill inte ha dig heller. Och rör du Filip igen, då ska jag personligen se till att du förlorar vårdnaden om Johan. 10 fingrar till gud.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0