Det skulle bli kallt om ingen fanns där och värmde mig i natten
Idag tog det slut. Mitt första förhållande. Ett blev två. Jag vet inte hur jag ska kunna gå vidare nu, trots att det var ett gemensamt beslut. Vi orkade inte längre. Han grät, jag grät. Men det här med distansförhållanden funkar inte i längden. Det tar för mycket energi, även om helgerna när vi träffas är det jag lever för så blir tiden mellan för krävande. Varför räcker det inte att man älskar varandra? Vad gör jag utan min underbara älskade nallebjörn? Det sägs att man aldrig slutar älska sin första kärlek. Vilket är helt logiskt, det är den personen som lär en vad kärlek är. Personligen har jag aldrig öppnat mig så mycket för en person förut. Men betyder det här att jag kommer gråta mig till sömns varje kväll resten av mitt liv? När går det över? Jag kommer sakna dig så otroligt mycket. Kommer sakna hur du ser på mig, din när het, dina mjuka läppar. Jag kommer sakna nätterna då jag vaknar av mardrömmar, sen känner din arm runt mig medan din röst säger att allt är lugnt. Jag kommer sakna hur du klagar på min mat och på hur trött jag är. Jag kommer sakna, tro det eller ej, när du kicklar mig med. Du är den jag älskar och antagligen den jag kommer fortsätta älska ett tag till. You make me smile. // din ängel
Kommentarer
Trackback
