1. En vänskap bygger på två sidor. Jag kan inte vara båda.
2. Dubbelmoral är nog det värsta jag vet.
3. Jag är sugen på potatis.
4. Jag hatar mens.
5. Jag hatar pms mer.
6. Jag hatar mensvärk mest.
7. Idag opererades min busunge. Det måste måste måste gått bra.
8. Amanda är bäst i världen.

Jag gillar att laga mat. Ibland. Fast oftast inte. Så när mina vänner kommer över brukar jag be dem äta i förväg. Däremot bakar jag mer än gärna! Det blir inte alltid bra, men som han på ICA sa, smeten är iaf alltid god. Så kommer ni hem till mig kan ni räkna med att det blir någon form av kladdkaka eller muffins som bjuds på. Eller fram på sommaren blir det även en del pajer, ofta rabarber för det är far mins favorit.

Säger som hela väner; Om ni är oss lika, gillar ni med att fika!

Mina föräldrar heter Carina och Patrik. De bor inte ihop. De har inte gjort det på väldigt länge, men de har ändå alltid varit vänner. SKÖNT!

Jag ser precis ut som min mamma. Det har hänt att folk jag aldrg träffat förut frågat om jag är Carina Germans dotter. Men ja, vi är lika, jag har fattat poängen. Mamma är med ganska överkänslig, precis som mig. Hon är väldigt omtänksam och skrattar mycket, jag likaså. Med henne kan jag prata om de mesta. Mamma gillar: God mat och resor. Mamma ogillar: Narcissister och mjukisbyxor.

Pappa däremot är han jag frågar om det är något jag inte fattar, för han är otroligt allmänbildad. Mycket av min vinnarskalle och mitt idrottsintresse kommer från honom. Det är många bilresor som vi diskuterat politik, religion och patriarkism. Pappa gillar: Musik och ostbågar. Pappa ogillar: Folk som tror sig vara förmer och mjukisbyxor.

Nu kanske ni förstår varför jag hatar mjukisbyxor? Jag har fått det från båda sidor.

Min första pojkvän hette Adam. Vi blev ihop när jag var 4 år. Han var ett år äldre. Jag brukade cykla till honom. Nu tänker ni, vem fan låter din 4åringa dotter cykla iväg själv? Saken var ju den att det bokstavligen talat bara var två meter mellan våra trädgårdar. Han brukade skjutsa mig i trampebilen (som både jag o min bror var måttligt avundsjuka på) till lekplatsen. Han var även en av mina bästa vänner under hela dagis.

Min första riktiga kärlek var Niclas. Han är väl omnämnd i den här bloggen, så undrar ni något är det bara att bläddra lite. Otroligt glad att han var den första, för han var otroligt bra. Jag hittade mig själv med honom vid min sida. När jag var med honom/är med honom så exicterar inte ord som prestationsångest eller mathets. Det bästa? Vi är fortfarande vänner. Som tur är. För en bättre vän får man leta länge efter.

Elin Amanda Charlotte German är mitt fullständiga namn. Blir i dagarna 18 år gammal. Det känns lite surialistiskt. Jag skulle vilja beskriva mig själv som bror min en gång sa, som färgen gul. För jag är Tjejig, annorlunda och skrattar mycket (tror han syftar på att gul är en glad färg). Jag kan skratta åt allt. Jag menar allt. Förutom på en dålig dag, vilket oftar är när jag har pms, för då är jag ingen man vill prata med. Jag är även överkänslig och har absolut ingen kontroll över mina tårkanaler.

I en dålig period har jag svårt att se sakers positiva sidor. Då är allt skit och folk är dumma i huvudet. Saker som stör mig då är framför allt folk som tar för stor plats. När jag är på bra humör så försöker jag skojja till det, dessvärre skrattar jag innan poängen kommit fram.

Jag orkar inte längre med min prestationsångest i skolan, så försöker skita i den. Lättare sagt än gjort, tyvärr. Jag gillar att argumentera och har inget problem att säga vad jag tycker. Jag har även större klädintresse än merparten, någon mer än jag som tycker att Balmain toppar sig själv fortfarande? Det jag värderar högst av allt är kärleken. Jag har fantastiska kompisar o mina bröder skulle jag inte klara mig utan. Tack för att ni står ut med mina humörsvängningar!

Gör som min kära vän Emma och kör på den här listan. Mest som något att göra när jag har relativit astråkigt (som nu).

Hittar inte örhänget på bilden. Varför förlägger jag saker?

Så det är såhär det ska va nu? Jag frågar hur du mår och du skiter i att svara? Tack för den.

Jag vill ha din ryggrad här, fäst den i mig nu.
Jag är alltid tryggast när du är en liten bit ifrån.

Jag har aldrig påstått att jag är perfekt.

För några dagar sen ringde Johan, min lille pluttis, och frågade om jag inte tyckte om honom längre. Det är inte lätt att förklara för honom, varför vi inte bor där längre. Men han är ju allt. MIN pluttis. Min, min, min. Han förstår inte, att utan honom skulle jag inte orka med allt. Otroligt att en förstaklassare på 27 kilo o 130 centimeter kan påverka en så. Dom orden vill jag inte höra, ändå är det allt jag hör nu. Det spelas upp hela tiden i mitt huvud. Önskar han kunde sitta i mitt knä och säga att min mage är knubbig igen. Eller fråga om Niclas är rädd för mina tjejbaciller. Men det är han inte. Tyvärr.

Igår var det karneval, bilden snodd från emma, och vi var turtles. Själv tycker jag det var riktigt lyckat. Sen blev det grillning, lekplatsinspektion och nakenbad. Kan upprepa att man inte bör slänga sig på grund vatten, då hamnar sand där man inte vill ha den. Med dom orden säger jag hejdå, för i ärlighetens namn är det skittråkigt att blogga! Så nu lägger jag av. Over and out.